Kerstins introduktion till rapporterna

oktober 6, 2004

Innehållsförteckning för alla rapporter efter SWEAs Silverjubileum >>>

Kerstin Alm
SWEA Los Angeles och Regionordförande för Västra Amerikas

All text för de olika evenemangen under jubileet är skriven av Kerstin Alm (undantag: Menhammar Stuteri – Marie Barrymore och utflykten till Trosa – Maud Brocoum). Kerstin är också den som är flitigast och otroligt duktig med sin kamera. Hon har fotograferat för SWEA sedan starten för 25 år sedan och många av hennes foton från de gångna åren finns samlade på en speciell Jubileums CD som är till salu. (Kontakta Kerstin vame(SKYDDAD -- ERSÄTTER parentesis med @ symbolen)swea.org för mer information och beställningar)

På denna sidan kan du först läsa Kerstins personliga tankar och reflektioner om SWEA och allt arbetet i samband med Jubileet. Sedan följer länkarna till text och bilder från de olika evenemangen. Hämta en kopp kaffe och slå dig till ro — du blir sittande ett bra tag!

(WebbMosters anm.)

Bestående intryck av SWEAs 25-årsjubileum
den 17 till 20 juni 2004

Innan jag skriver om själva jubileumsdagarna vill jag skriva ett par rader om en grupp Stockholms Sweor, som verkligen gav sig själva, sin själ, sin tid och många doser energi och tålamod samt diplomati till SWEA. Det är mycket tack vare dessa osjälviska damer, som resultatet slutligen blev så strålande.

Kansliet

På kansliet hade vi Ninni Pettersson-Wästberg, mästarinnan i att organisera och hålla ett något ovanligt och många gånger rätt besvärligt kontor i schack. Schack matt brukar det visst heta. Ninni får en olympisk medalj i diplomati. Med ett lugnt och sansat beteende lyckades hon med det omöjliga. Tillsammans med Gunilla Blomberg, Britta Blomqvist, Gunnel Fauque, Birgit Halén och en rad andra damer som jobbade på kansliet i olika skift såg hon till att de flesta anmälda Sweor, lämnade SWEA kansliet glada och nöjda. I livet är det väl alltid en och annan som kanske aldrig är nöjd, men de tillhör de sällsamma undantagen. Alla detaljer var väl planerade med extra värdinnor och material som var arrangerat i perfekt ordning.

Ett par damer som skall nämnas speciellt är Ettan Bratt, kvinnan med bra kontakter på alla nivåer, Monica Sagnell, dator specialisten, Christina McLaughlin, som tog hand om jobbig ekonomi. Christina Moliteus, vår utsökta ordförande, glömmer man inte i första taget och hon förgyller alla evenemang med sin ”statue” (betyder inte staty) och karisma för hon SWEA till skyarna.

Jag hade privilegiet och förmånen att få jobba på kansliet under mer än en vecka, och mest tack vare Ninni var det en fröjd att vara där. Alla övriga som hjälpte till var också mycket tillmötesgående och sympatiska. Om någon inte håller med mig skall jag gärna debattera den saken. Tänk Er själva att ha ett intimt rum fyllt med angelägna, snackglada damer som snabbt vill ha sina biljetter, och dessutom inte kom ihåg vad man beställt och betalat för. SWEA kansliet var det vackraste kontoret uppe på Östermalm och Ingrid Wernersson hade generöst upplåtit denna superbt belägna och fenomenalt trevliga lokal för vårt ändamål. Ibland var det en lång kö och under de regniga dagarna, och det var alltför många, blev det ganska immigt på fönstren på Östermalmsgatan 61, där det hängde stora SWEA banér, som borde ha varit lätt igenkännliga. Så var dock inte fallet. Det första man blir blind på är som bekant ögonen. Vi får se till att vi har bättre glasögon i fortsättningen. Den kommentaren gäller även mig.

Foresta Hotell

Allt material som skulle till Foresta Hotell tog Lil-Marit Anderson hand om och när man såg det berg av påsar, lådor, förkläden etc. inne i det ”inre rummet” är jag mäkta imponerad av att allt kom på plats. Det är bara de som är inblandade som vet vilken tid det tar att se till att allt klaffar. Lil-Marit höll också i själva hotellarrangemanget under jubileet och även anmälningarna från början.

Det här har jag skrivit ute på Ingarö, i ett formidabelt hus med panoramautsikt, som tillhör Margareta Tönisson, ordförande i SWEA San Francisco. Hon låter mig bo i detta paradis under en månad. Själv har hon åkt hem till USA. Vilken tur man har, när man är en SWEA!! Det är en ljuvlig dag, den 22 juli 2004. Solen skiner, segelbåtarna passerar i sundet. Utsikten över Älgön och Grand Hotell Saltsjöbaden är himmelsk. Jag lyssnar på Lugna Favoriter på radion med härlig musik från 60, 70 och 80-talet. Livet leker och jag leker att jag är förmögen. Jag behöver dock inte leka att jag är en SWEA, för jag är en SWEA!! Tack, Agneta, för det!!

Kerstin Alm
RO VAME