Network Menu

17 frågor till Kerstin Alm

SWEA International ställde SWEAs fotograf, Kerstin Alm mot väggen och fyrade av 17 frågor till en Swea. (30 november 2009)

Kerstin Alm

Kerstin Alm

Hur länge och var har du bott utomlands?
46 år och 9 månader i Los Angeles, CA. 1 år i Colwyn Bay, Norra Wales 1956, 8 månader i London, England 1957.

Vad gjorde du innan — i Sverige?
Som 17-åring läkarsekreterare vid barnsjukhuset i Gävle, i England mellan 19 och 20, sedan läkarsekreterare vid epidemisjukhuset i Gävle1958, gifte mig med Åke Alm från Sandviken, flyttade till Köping 1959 och fick arbete på häradsskrivarkontoret som assistent till en nitisk taxeringsintendent från länsstyrelsen. I slutet på 1959 ett roligt arbete vid Volvo Köpingverken som sekreterare till chefen för utvecklingsavdelningen för växellådor fram till 1961. Dessutom var jag engelsklärare vid TBV på kvällstid under samma period.

Flyttade till Arboga med den nyutexaminerade ingenjören Alm och fick arbete som sekreterare på CVA (Centrala flygverkstaden i Arboga). Kontoren var insprängda i bergen intill Arboga. Arbetet innebar bland annat att ha ansvar för hemliga dokument åt flygvapnet. Spännande saker, med andra ord.

Kerstin Alm: "Thumbs up!"

”Thumbs up!”

1963 emigrerade vi till Amerika. Tog M/S Kungsholm från Göteborg den 7 januari (billigaste kabinen, närmast maskinrummet och propellern). Ankrade i New Yorks hamn den 16 januari 1963 under en snöstorm och hamnarbetarna var på strejk. Gick omkring med gevär runt eldar för att hålla sig varma. Grönt kort hade vi från början, då min morbror Gunnar i Stamford, Connecticut hade sponsrat oss. Tog Greyhound buss från Stamford Connecticut via New York, Washington, Miami och New Orleans till Los Angeles.

Vilken är den största förändringen?
Om det gäller mig, så har jag inte förändrats speciellt mycket. Är samma galna människa, som jag varit sedan barnsben.

Vilka är fördelarna med att bo utomlands?
Man växer i tolerans, och plockar upp kunskap om annat än vad lilla Sverige har att bjuda på.

Har du upplevt några nackdelar och i så fall vilka?
Inga nackdelar, tvärtom. Amerikanarna är öppna och glada och intresserade av människor som kommer från andra länder och kulturer. Eftersom jag är pensionär kan jag också intyga att sjukvården här är bra, för en människa som jobbat hela livet inte dyrt. Medicare fungerar bra.

Hur ser din vardag ut?
De första 30 åren, arbete, hem, barn, man, resor till Sverige. Idag fotograf vid olika celebra event, mycket sittande framför datorn med bildmaterial. Älskar att laga mat, och helst åt minst 50 personer.

Vad gör du helst på fritiden?
Umgås med folk, gärna nya bekantskaper, blandade med ”gamla”. Vad är ”fritid”?

Kerstin med några kändisar

Kerstin med några kändisar

Beskriv en lyckad fest.
Där alla umgår med alla, mycket skratt och hurrarop. God mat med god dryck (helst bra röda viner), utan berusade människor.

Vad är du bäst på?
Snacka med folk. Nätverkskoppling.

Och sämst?
Hålla tyst, inte föra för mycket oväsen. Mitt motto…Better to make a bad impression, than no impression at all! Var ju säljare på Air France. När jag lämnade en kund ville jag nog att man skulle komma ihåg mig till nästa besök.

Kerstin och SWEA

När blev du Swea?
1979 när SWEA föddes i Agnetas garage

Kerstin med Britta Armstrong

Kerstin med Britta Armstrong

Varför?
Var en av Agnetas kamrater från 1963. En naturlig sak att bli en Swea, hade varit konstigt att inte vara en Swea.

Vad är din uppgift i SWEA just nu?
Jag är SWEAs officiella fotograf, sitter på PR kommittén. Ibland är jag SWEAs rolighetsminister.

Vem, nu levande eller i världshistorien, skulle du helst vilja bjuda till ett SWEA-möte?
Drottning Kristina. Hon var en orädd kvinna med ”skinn på näsan”. Tror hon skulle ha passat in i vår stora grupp.

Berätta om ditt roligaste SWEA-minne.
Internationellt möte i New York under orkanen Glorias framfart. Jag hade flugit in tidigare, för jag åkte stand by som flygbolagsanställd. Delade rum med 4 andra Sweor från Los Angeles. Hade tagit ett bad och plötsligt dunkar någon på dörren … dunk dunk dunk dunk duk … dunk dunk … den där tutsignalen man brukar använda när man vill ha någons uppmärksamhet. Orädd och naturligt som jag råkar vara, sprang jag spritt naken och slog upp dörren, och sa glatt TA TA TA TA med händerna utspridda. Där står mina rumskamrater, men framför dem står en portier med två stora resväskor. Han blev helchockad, släppte väskorna, vände sig om och sprang så fort han kunde från den här ”farliga tanten”… flickorna kiknde nästan av skratt.

Vad har vi glömt att fråga?
Vad jag får min eneregi ifrån? Det brukar vara den stående frågan.

Vad skulle du ha svarat?
Inte kulla för intet, energin kom med ”paketet” vid födseln på Gefle BB den 4 april klockan 4 på morgonen.

Tack Kärran Mamarazzi!