Network Menu

Månadens avdelning: SWEA Mallorca

Till innehållsförteckning för Månadens avdelning >>>

Välkommen till Mallorca!

OBS! alla de fina akvarellerna som illustrerar flera av aktiviteterna och som är målade av SWEA-sonen Lars Quetglas (Webbredaktörs anm.)

Välkomna till SWEA Mallorca som grundades 1992. Vi är för närvarande 110 medlemmar. Prinsessan Birgitta är vår hedersmedlem.

Vår nuvårande styrelse består av:

  • Harriet Hammarstedt Morrondo (ordförande)
  • Margaretha Hellstenius Wiessner
  • Agneta Thorell Minaya
  • Caj Holm
  • Gunilla Holm
  • Bodil Hansson
  • Carin Price
  • Senja Vilhar
  • Grethe Mitchell
  • Birgitta Olin de Quetglas
Omslag SWEA Mallorcas Blad, Julen 2000

Julen 2000

Omslag SWEA Mallorcas Blad, Julen 1999

Julen 1999

Omslag SWEA Mallorcas Blad, Sommaren 1999

Sommaren 1999

Intressegrupper:

  • Söndagspromenader
  • Bergspromenader
  • Bridgekvällar
  • Biokvällar
  • Boulespel
  • Konstrundor
  • Loppmarknad
  • Konsthantverk
  • Gourmetmiddagar
  • Klädbytarpartyn
Mandelblomsutflykt; Foto: Privat

Mandelblomsutflykt

Här kommer några axplock från våra senaste aktiviteter.


Konstrunda i Alaró (med Inga Larronda)

Text: Bodil Hansson

Den 17/3 samlas ett trettiotal Sweor för att åka till Alaró och besöka två kvinnliga konstnärer.

Vi kör upp genom intensivt gröna fält med bedårande gul blomsterprakt. Bergen ligger duvblå i bakgrunden och luften är klar och sval. Vi parkerar hos Marianne Ostrovsky som välvilligt öppnar sin vackra gårdsplan för våra bilar.

Konstrunda i Alaró (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Solveig Pripp

Därefter promenerar vi uppför smala gator i den vackra byn Alaró och kommer så fram till Solveig Pripps hus,som hon gästfritt öppnar för oss. Marianne hade redan skjutsat några Sweor som inte kunde gå i den branta backen. Solveig tar emot oss och bjuder oss att gå runt i huset för att se på hennes konstverk i stengods och bronsskulpturer. Solveig berättar om den teknik som hon använder sig av och om det oerhörda arbete hon måste lägga ned. Att arbeta i brons är invecklat och arbetsamt. Hon säger att det är lättare att skapa på Mallorca, eftersom hon kan arbeta utomhus och att det är mycket bättre eftersom vissa material avger giftiga ångor.

Vi går in i ateljén och ser aktuella verk som håller på att torka. Hennes barnbarn är rikt representerade. Man ser en potent skaparkraft och skulpturerna med sina rundade former är attraktiva och inbjudande att ta på. Solveigs hem är fyllt av detaljer som gör att var man än tittar så ser man något vackert. Vi blir dessutom bjudna på sallad, vin och tårta som är uppdukat både på över- och undervåningen. Solveig har skapat en SWEAstatyett som pryder vårt honnörsbord vid speciella sammanhang. Dessutom prydde en bild på bronsskulpturen”Närhet” vårt SWEA-blad i nov. 1998.

Solveig har haft många utställningar både i Sverige och utomlands och har dessutom gjort många offentliga utsmyckningar. Bl.a doptavlan i Svenska Kyrkan, Palma : ”Låten barnen komma till mig”.

Vi tackar för oss och går ned till stadshuset i Alaró där vi skall gå på vernissage. På vägen dit går vi förbi Casinoparken där Solveig är representerad med en skulptur i form av en mor som sveper om sitt barn med skyddande armar. Den heter talande nog ”Skyddad”, och den är mycket vacker. Det är onekligen hedrande att en svensk kvinna fått sitt verk representerat i en offentlig park i den stad där hon valt att leva och skapa.

Konstrunda i Alaró (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Inger Alomar, Els-Marie Eriksson (svensk konsul i Palma),
Åsa Johannesson (f.d. orförande SWEA Mallorca),
Margareta Dahl, Lilja Hirvonen, Inga Larronda

Så går vi in på stadshuset och till Edda Holmesland Snaprud som ställer ut sina konstverk där. Edda är född i Norge men har bott många år i Sverige. Hon har ett ”krypin” i Alaró, Mest för det sagolika ljusets skull som hon säger i en intervju. Edda arbetar med vävnader, collage, akvareller och grafik. Hon började som grafiker och fortsatte sedan att väva och så småningom började hon att måla.

Edda tar emot oss med champagne och snittar eftersom det är invigningskväll för utställningen. Vi går runt och tittar pa akvareller, collage och vackra ponchos i ull. Så tar Edda till orda och förklarar bakgrunden till sina alster. Hon säger bl.a. att hon gillar att använda gamla saker i sina tavlor, bl.a. en vacker tygbit eller en gammal spets. Den blå färgen dominerar. Ponchos i vacker kardad ull hänger som konstverk på väggarna. Hon berättar att det är väldigt krävande att tillverka ett enda plagg eftersom hon lägger på olika lager av ull tills hon fått fram just den färgnyans hon vill ha.

Edda är representerad på kulturhus och landsting i Sverige och Norge och hon har haft ett stort antal separata utställningar. Utförda utsmyckningar finns även på ett flertal andra platser. För övrigt kan nämnas, att omslaget till vårt SWEA-blad i november 1996 var en akvarell gjord av Edda. Ett 20-tal Sweor stannar och äter middag på ”Sa Fonda” som ligger mittemot utställningslokalen och där man också kan se ett antal kontverk av Edda.

Tack kära Inga, för en intressant och berikande konstrunda.


Nätverkslunch i Genova

Text: Bodil Hansson

Den 13:e april samlades 20 Sweor på Ses Coves (grottorna) för att smaka på en katalansk specialitet ”CALCOTS”. Dom flesta av oss hade aldrig förr smakat eller ens hört talas om denna lökrätt. I Valls, Tarragona, odlas löken som alltså importeras till Mallorca. Den grillas över öppen eld och serveras i tegelpanna. Löksäsongen för calcots är från slutet av januari till slutet av april.

Nätverkslunch i Genova (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Harriet Hammarstedt (Mallorcas nuvarande Ordförande)

Till att börja med fick vi sätta på oss stora haklappar! Därefter fick vi gott bröd med tomater på typiskt vis samt korv (fuet) och oliver. När löken kom på bordet, fick vi en lektion i hur man bär sig åt för att inmundiga denna läckerhet som äts med händerna. Man fattar löken med ena handen och skalar med den andra handen bort dom sotiga yttre bladen. Sedan doppar man dom i en god ”romesco” sås som serveras till varje kuvert i små lerkrukor och för att kunna äta utan att spilla (därav haklappen!) måste man nämligen luta huvudet bakåt. Vi fick många glada skratt under tiden. Det var mycket gott liksom även den kabeljo- rätt med vitlökssås och kycklingkroketter, ost och jordgubbstårta, allt ”hemlagat”.

Efter denna goda lunch gick vi ner i grottorna som har ingång genom restaurangens trädgård. Dessa grottor upptäcktes 1906 och är väl värda ett besök.Under åren 1936-39 visades grottorna som privat sevärdhet av en väninna till Rodolfo Valentino. Hon bodde nämligen i Genova på den tiden!

Man går ner ca 36 meter. Vi fick veta att det tar 90 år för att det skall bildas 1 cm av stalaktit (nedhängande droppsten). Med lite fantasi kan man få syn på ett och annat därnere! Man ser också stalagmiter (uppskjutande droppstenar). Dessa grottor är s.k. levande grottor med droppstenar som hela tiden växer. Här inne ser man tydliga spår av en jordbävning som inträffade för ca 2000 år sedan. Under besöket därnere som varade ca 20 minuter fick man en nyttig påminnelse om det historiska tidsperspektivet….

Sedan var det skönt att komma upp i solen igen! Vi hade en mycket glad, ovanlig och berikande lunch.


Hattlunch i högsommarvärme

Hattlunch (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Margareta Hellstenius Wiessner och
Bodil Hansson (årets vinnare för bästa hatt)

Vi var tretton samlade runt bordet på Cappuccino på St Miguelgatan, denna lördagseftermiddag i slutet av maj. Trots olyckstalet avlöpte lunchen utan några missöden, och hela arrangemanget var som vanligt hellyckat, vilket jag hoppas att även våra två engelska gäster samtycker till. Det serverades morötter och gurka att dippa i avocadosås, medan vi något för länge satt och väntade på förrätten, vilken bestod av riven kycklingfilé med ananas och gräslöksgrädde, både ovanligt och gott.

Därefter serverades ungsstekt lubina med russin och pinjenötter, vilket verkade uppskattas av samtliga närvarande. Till dessert gick det att välja mellan sorbet, äppelkaka och chokladmousse, gott och kaloririkt som vanligt. Det hela avrundades sedan med kaffe och ett glas cava.

Trots den rikliga förplägnaden kände vi oss alla lagom mätta och belåtna, utan att för den skull vara proppmätta, vilket uppskattades av samtliga viktväktare.

Hattlunch (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Christina Olofsson och
Kerstin Winblad von Walter

I vanlig ordning hade vi förstås röstning om vem som hade lyckats skapa bästa hatt och i år kom en enig jury fram till att Bodil skulle stå som segrare. Hon bar en magnifique, storbrättad skapelse, prydd av levande blomster, så tunga att brättet mycket chickt föll ned framför nästan hela ansiktet, vilket till en början medförde att juryn hade svårt att namnge vinnerskan.

Därpå följde lotteriförsäljning och dragning av vinnare till en massa fina vinster.

Det verkade som inte bara vi deltagare uppskattade sammankomsten, utan även övriga gäster, vilka fick tillfälle till gratisfnitter och undrade när vi skulle börja sjunga. Förmodligen förväntade de sig att få höra några klämmiga svenska snapsvisor.

Efter fyra timmars samvaro började kyparen skrapa med foten och slå omotiverade lovar runt bordet varför vi som väluppfostrade och uppmärksamma Sweor, förstod att det var dags att bryta upp efter en god och trevlig samvaro. Sedan återstod bara att säga adios och förhoppningsvis bege sig raka vägen hem, för att efteråt kunna konstatera att denna tradition är något som skall upplevas ”live”, varför jag hoppas på att fler deltagare infinner sig till nästa års hattlunch.


Patios i Palma

Text: Senja Vilhar och Margareta Dahl

Can Ques: akvarella av Lars Quetglas (SWEA son)

Can Ques: akvarella av Lars Quetglas (SWEA son)

I samband med ”Corpus Christi” – Kristi lekamens dag – som infaller runt första juni har man infört traditionen att hålla Palmas patios öppna, till fastboendes och turisternas glädje. Det är balsam för själen att ströva i de gamla stadsdelarna och avnjuta dessa tidlösa och harmoniska innergårdar. Till firandet av ”Corpus” hör f.ö. också att man på många patios anordnar konserter, gratis.

Lördagen den 5 juni samlades några Sweor och gjorde en rundvandring till en del av Palmas finaste patios. Vi började med själva radhuset, där man via ljusbilder kunde avnjuta samtliga i koncentrat.Vi fortsatte ner mot c/, Estudi General, där vi bl.a. beundrade den järnsmidesrelief, som finns i handelkammarens patio och som illustrerar arabfurstens kapitulation inför kung Jaime I år 1229.

Nästa anhalt blev biskopspalatsets trädgård, där vi utväxlade kunskaper i botanik. I den här delen av Palma, nära katedralen, ligger de gamla adelshusen tätt. Vi strövade längs c/ Portella med bl.a. ”Ca la Gran Cristina”, som idag är Mallorcas museum och vidare uppför c/ Morey med en av Palmas mest beundrade patios, den som tillhör ”Can Oleza” med vackra valv och pelare och mycken grönska. Vid det här laget var vi stort behov av en stärkande kopp kaffe, varför vi slog oss ner på ”Bar Moderno” vid Plaza Santa Eulalia, en caféklassiker, som just den här dagen öppnade på nytt efter flera månaders renovering.

Avslutningsvis gick vi upp till c/ Zavellà med några av Palmas mest sevärda patios, framför allt den som tillhör Can Vivot, helt magnifik med en mångfald av pelare i röd marmor och vackra valv. Vi passade på att gå in på parallellgatan c/ Sans för att visa på populära baren ”Can Joan de s´Aigo” för dem som inte kände till den.


Besök på Palma Pictures

Genom Grete Holmgren, som också är Mallorca Swea, fick vår avdelning inbjudan att komma till Palma Pictures inspelningsstudier för att se ”bakom kulisserna” i ordets rätta bemärkelse. Det var förstås en mycket spännade och annorlunda SWEA-aktivitet som tydligt uppskattades av ett drygt 20-tal Sweor.

Grete och hennes man Ola, som till vardags sysslar med filmproduktion i stor skala och av olika karaktär, började bygga den egna inspelningsstudion i Marratxí 1998. Från att ha varit i filmbranschen sedan i början på 70-talet och egentligen hade tänkt sig att hemmet på Mallorca, som inköptes redan 1988, skulle bli en plats att kanske dra sig tillbaka till så småningom men i första hand då planerade att njuta av som sitt semesterboende, blev snart filmproducenter på heltid på Mallorca. I stället för att resa runt till Italien, Frankrike eller Miami upptäckte dom att alla miljöerna på denna ö, samt inte minst klimatet här, är en idealisk förutsättning för kunna göra ”allt” just här på Mallorca.

1992 först skaffade dom sitt kontor på Plaza de la Lonja och då bestod praktiskt taget hela deras utrustning enbart av en enda lastbil och en minibuss. Den första produktionen var Vendetta-filmen och snart blev efterfrågan från kunderna allt större, och strax tog deras företagsidé snabbt form. Det betydde att, i stället för att själva producera film, kunde Grete och Ola erbjuda sina tjänster som produktionsorganisation.

Som sådan tillhandahåller dom all filmutrustning med alla kameror, belysningsutrustning samt kranar, fordon, ja hela filmteam samt inte minst scenografi för alla slags film. Men även service av byråkratisk karaktär, som att ordna alla tillstånd, som krävs, för att producenter, som kommer till Mallorca från hela världen, skall kunna komma hit till Mallorca för inspelning av både reklamfilmer (ca 50 per år), långfilmer (2 – 4 per år) samt TV-movies och TV-serier.

Vi fick också höra Grete berätta om sina erfarenheter om ”alla” små och stora svårigheter man mött på vägen. Det ställdes många intressanta frågor, som Grete både kunnigt och charmigt besvarade. Hon erbjöd alla Mallorcas Sweor att komma till Palma Pictures för att själva kanske bli ”filmstjärnor”. En rolig och intressant lördagsförmiddag som avslutades med goda mallorkinska specialiteter som vi bjöds på.

Besök på Palma Pictures (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Besök på Palma Pictures (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Besök på Palma Pictures (SWEA Mallorca); Foto: Privat

Besök på Palma Pictures (SWEA Mallorca); Foto: Privat


Vår årliga Kräftskiva

Vår årliga kräftskiva gick av stapeln den 18 augusti på strandbaren Huckleberry’s där vi avnjöt svenska läckerheter till medelhavets musik och fullmånen tävlade med pappersmånarna på våra haklappar.

Vår årliga Kräftskiva (SWEA Mallorca); Foto: Privat


Utflykt till Cabrera

Text: Siw Ewert

Cabrera, julen 2000Jag är nybliven medlem i SWEA Mallorca. Genom en annons i ”Palmbladet” (Sv.Kyrkans organ) hittade jag Harriets telefonnummer. Vid vår första telefonkontakt sa hon:”Några av oss skall på utflykt till Cabrera på lördag. Skall du följa med?” Sagt och gjort. Harriet hämtade upp mej och färden gick mot Campos. Därifrån söderut till Colonia Sant Jordi. Här väntade ett halvdussin Sweor.

Cabrera ligger en dryg timmas båtfärd fran Colonia Sant Jordi. Ön är fridlyst sedan ett antal år tillbaka. Under en tid hade militären sitt fäste här. På denna vackra ö förvarades i gamla tider även franska krigsfångar som fick arbeta med terassodlingar som ligger i närheten av ett monument, som byggts och tillägnats fransmännen som dog där. Det finns också ett museum. Här visas bilder, konstverk och miniatyrer av ögruppen och borgen samt en del fiskeredskap från förr och nu. Borgen som jag nämnde ligger på öns högsta punkt och byggdes för försvaret mot inkräktare. Vädret var lugnt och varmt. Båtfärden tog en dryg timma. Väl framme släpptes vi av vid vägen upp mot borgen. Båten gick vidare till en vik lite längre bort. Där skulle vi träffas vid lunch.

Mina faktauppgifter är knapphändiga eftersom guiden talade mallorquin och jag,som inte ens kan spanska, hade svårigheter. Jag får istället dela med mig av mina intryck och upplevelser.

De flesta av oss valde att promenera upp till borgen och titta på den fantastiska utsikten. Klättringen upp till taket på borgen var lite komplicerad, tyckte jag i alla fall. En mörk smal gång som gick runt, runt, runt.

Cabrera besök, julen 2000 (SWEA Mallorca); Foto: PrivatEfter besöket i borgen var det tid för bad. Alla i vår grupp lekte som barn i vattnet. En titt på klockan och vi upptäckte att det var tid för museibesök för de som önskade. Några gick på museet och några stannade vid badet för att solbada. På väg till museet passerade vi monumentet som tillägnats fransmännen. När guidningen var klar hade klockan blivit över lunchdags. Nästan språngmarsch till båten och den efterlängtade lunchen.

Under återfärden gjordes ett besök vid Sa Cova Blava. Båten gick rakt in i en grotta, där öppningen såg ut att vara mindre än båten. Det var den naturligtvis inte. Inne i grottan var det alldeles mörkt, bara lite ljusstrimmor från öppningen och från lampor på båten. Här i lagunen fick de som ville bada. Detta tyckte jag var lite speciellt.

Så åter hemåt. Det hade börjat blåsa och gunga ordentligt. Vår grupp satt inomhus eftersom det var fullt utomhus. Efter en stund ökade sjögången och de som satt utomhus blev helt översköljda av sjön och genomblöta rusade dom in till oss. Det var ganska otäckt ett tag. Stämningen blev lite dämpad. Det fanns både barn och vuxna som blev skrämda. Just då tog en av passagerarna en mikrofon och började sjunga. Snart fick han många av resenärerna med sig i en allsång. Personalen bjöd på godis och kakor och snart var allt lugnt igen och vi hade kommit tillbaka till hemmahamn.

På vägen till våra bilar landade vi på en bar och drack champagne. En fantastiskt trevlig utflykt som jag fick vara med på under min första vecka som medlem i SWEA.


Utflykt till Valldemossa

Text: Sandra Gonzalo Karlstedt, SWEA-dotter
Bilder: Akvareller av Lars Quetglas

Utflykt till Valldemossa; Akvarell av Lars QuetglasEn kulturell heldag i trevligt sällskap, en solig lördag förmiddag i slutet av september träffades en grupp Sweor – samt underskrivande trofasta SWEAdotter.

Målet för dagen var ett besök i vackra Valldemossa med besök i kartusianerklostret La Cartuja samt i Costa Nord, Michael Douglas personliga projekt tillägnat Mallorcas norra kust.

Dagen började med en personlig guidning i klostret. Birgitta Olin Quetglas var vår guide och vi kunde definitivt inte ha bett om en mer kunnig och personlig visning. Birgitta känner till La Cartuja och dess historia på väldigt nära håll eftersom några av cellerna tillhör hennes släkt. Familjen äger själva kronjuvelen i La Cartuja – cellen där Chopin tillbringade en vinter i sällskap av George Sand. Denna cell, som hennes svärfar öppnade som museum redan på 1930-talet består av flera stora rum där bland annat det franska Pleyelpianot finns. För mig var det långt ifrån första gången jag besökte detta fascinerade kloster men utan tvekan den första gången jag upplevde dess historia på ett sådant personligt och detaljrikt sätt.

Dagens andra anhalt var ett besök på Costa Nord, som inhyses i en vacker lokal i centrum av Valldemossa. Michael Douglas förkärlek till denna vackra ö är väl bevisat i detta projekt där Mallorcas historia är det centrala temat. Costa Nord har bland annat tillägnat en stor del av detta projekt till minne av Archiduque Luis Salvador och hans stora ansträngningar att bevara Mallorcas norra kust.

Denna dagen i historisk och kulturell anda avslutades med en lunch på Costa Nords trevliga restaurang. En tre-rätters vällagad och mycket god måltid intogs i ett glatt sällskap. En perfekt avslutning på en annorlunda lördag.

Utflykt till Valldemossa; Akvarell av Lars Quetglas

Utflykt till Valldemossa; Akvarell av Lars Quetglas