Network Menu

Lite historia om North Carolina

<<< Tillbaka till North Carolina som Månadens avdelning Maj 2003


De flesta berättelser om North Carolina utspelas för ungefär 400 år sedan och framåt när den vita mannen besteg kusten och bergen. Men de intressantaste började egentligen 10 000 år tillbaka, när de första indianerna anlände. I slutet av istiden vandrade många olika folkslag och stammar från Asien till Nord Amerika över en landsbrygga, som nu täcks av Berings hav. Folkstammarna vandrade i många år och spreds över kontinenten för att finna en fridfull plats för sin stam och tro.

Cherokee river (SWEA North Carolina); Foto: Privat

Cherokee river

I ”the Carolinas” bosatte sig Hatteras och Yammassee stammarna längst med kusten. Catawba, Chowanoc, Waxhaw och Tuscarora stammarna trived bäst i Piedmonts sandberg och skog och Cherokee indianerna fann sin plats i utlöpare till Appalachbergen. Cherokee indianerna var den starkaste och mest dominerande stammen av dem alla. Indianerna var större och var utmärkta jägare som sköt pilar med imponernade träffsäkerhet. Cherokee kvinnorna samlade proviant, bär, nötter och odlade grönsaker med framgång för att brukas både för mat och medicin. Generellt sett på östkusten levde indianerna inte nomad liv, utan redan för 2000 år sedan bosatte sig Cherokee indianerna permanent i bergen i timmerstugor med grästak, så kallade ”longhouse” som kunde vara upp till 50 meter långa, och inte alls i de karaktäristiska nomad tälten man gärna porträtterar deras boende.

Männen kunde vara borta långa perioder för att jaga och kvinnorna stannade hemma för att sköta familjen, lite som den Skandinaviska vikingakulturen under samma tidsperiod. Cherokeerna levde i ett fridfullt samhälle där kvinnorna hade rösträtt och de 7 klanerna, som då existerade, styrde genom att vara representerade i ett demokratisk råd. Trots detta tyckte de vita som anlände i början av 1500-talet, att de var barbarer. Då levde det över 35 000 indianer i bergen och mindre än 300 år senare finns det inte mer än 2000 indianer kvar.
Cherokee indian (SWEA North Carolina); Foto: Privat

Cherokee indianerna var de första indianerna som fick fram ett skrivet fonetiskt språk

Vattenfall (SWEA North Carolina); Foto: Privat

Vattenfall

De första spanjorerna som anlände till Carolinas kust var Fransisco Cordillo år 1521. Fem år senare kom Vasquez de Ayllón med 500 män, kvinnor och barn från Santo Domingo öarna till det som nu är Georgetown i South Carolina där de försökte starta en koloni. Efter att domaren dog och sjukdom och svält spred sig i kolonin flydde de 150 som var kvar tillbaka till Santo Domingo. Inte förrän 1584 skapades en ny koloni till Carolinas kust genom den utsände Sir Walter Raleigh från England anlände med två skepp huserande 107 man ombord. De landsteg vid det vi idag kallar Outer Banks och Kapten Artur Barlowe skrev att landet var övervuxet med vindruvor och skogarna fulla med björn, rådjur och hare.

Idag finns fortfarande druvan Muskadine grape. Druvan som har en karaktäristisk söt smak används idag av Duplin Winery i Rose Hill för att framställa intressanta dessertviner med samma metoder som Kapten Barlowe använde. Vidare beskriver man hur de vid landstigningen gav ”infödingarna” kläder och mat och erhöll i gengäld massor med färsk fisk. Då vintern kom och maten tog slut fanns det inget annat att göra än återvända till England för proviant. Då fastnade man i Spanien pga kriget och när man först efter tre år återvände fanns ingen kvar av de kvarlämnade i kolonin och numera beskrivs det som ”the lost Colony”.

Dogwood in bloom (SWEA North Carolina); Foto: Privat
Det skulle ta ytterligare 60 år, 1650, innan de vita bosatte sig i ”the Carolinas”, då engelsmän flyttade ner från Virginia till Albermarle Point. Tio år senare bosatte man sig en bit upp i floddeltat och namngav staden Charles Town, numera känt som Charleston.

Fransmän, engelmän och irländska immigranter kom till staden för att byta och sälja pälsar, socker och rom. De Europeiska nybyggarna motade iväg de befintliga indianstammarna och många indianer dog på grunda av olika infektioner. Yamasee stammen slogs för sin existens men gav upp 1718 då de flydde till Florida där de senare förintades.

Pirater skodde sig på kriget i början av 1700-talet. Skrönor berättar om hur Black Beard och Stede Bonnet och andra ”Buccaneers” och annat rötägg höll till i grottor och sumpmarker. Blackbeard dödades 1718 samtidigt som en brittisk kapten fångade Bonnet. Det är nu som plantagerna forslar över tusentals afrikaner att arbeta med bomull och tobak. North Carolinas kustremsa representerar goda odlingsmöjligheter både god jord och klimat. North Carolina tillhör sydstaterna och har en svart historia hur afrikanerna blev behandlade under tiden som slavar och därefter. Rasmotsättningar pågick och kulminerade under 1960-talet då Martin Luther King blev skjuten i Memphis, Tennesse och fortsatte ända till 1979 när svarta blev skjutna under en demonstration in Greensboro, North Carolina.

The Tar Heel State!
Det var runt inbördeskriget (Civil War) som North Carolina fick sitt namn Tar Heel State. En förklaring till namnet är att en Brittisk general tyckte att soldaterna slogs så tappert att det var som om de hade tjära under fötterna och var orubbliga. En annan version är att när Cornwallis trupper korsade Tar River hade de svarta hälar när de steg ur floden. Cornwallis lär ha sagt att alla män som vadar i en Carolina flod får svarta hälar (Tar Heel).

Dogwood är vår stateflower (SWEA North Carolina); Foto: Privat

Dogwood är vår stateflower

Cardinalen är vår Statebird (SWEA North Carolina); Foto: Privat

Cardinalen är vår Statebird