Network Menu

Månadens avdelning: SWEA Japan

Till innehållsförteckning för Månadens avdelning >>>


Välkommen till Japan!

Text : Anna Nubäck där annat ej anges
Bilder: SWEA Japans medlemmar

Träd (SWEA Japan); Foto: Privat

Nihon e yookoso!

(Vi som är medlemmar i lokalavdelningen SWEA Japan hälsar er, på japanska, hjärtligt välkomna till vårt land.)

Konichiwa!

Här kommer månadens hälsning från oss medlemmar i SWEA Japan!

År 2003 har för mig varit ett mycket händelserikt år. Jag valdes till ny ordförande i SWEA Japan på årsmötet i februari. Då hade jag bott i Japan i lite drygt fem månader och kände mig fortfarande ganska ny i Tokyo. Men saker och ting blir ibland inte som man kanske har tänkt sig och att jag skulle sitta som ordförande i SWEA Japan var definitivt inget jag hade trott när jag kom hit i slutet av augusti året innan. Men det är väl tur att det är så för det har varit väldigt roligt att vara ordförande i SWEA Japan, mycket tack vare att det finns så många trevliga medlemmar. Det är också mycket stimulerande att jobba ihop med den nya styrelsen. Vi har en bra blandning av erfarenhet och ungdomlig energi tycker jag.

Under året som gått har vi dessutom fått ”tillökning” med två stycken ”minisweor” Tilde (idag 6 månader) och Siri (endast två veckor). Tack vare mitt ordförandeskap har jag lärt känna många trevliga Sweor under året och jag tycker att jag lär mig massor hela tiden.

Det händer naturligtvis en massa olika saker under året men den största händelsen hittills är nog ändå att SWEA Japan fyllt 15 år. Det firade vi med pompa och ståt i ambassadens residens den 27 september. Just nu håller vi på som bäst på och planerar inför RM i Hongkong men även för den årliga Julbasaren så det finns mycket att se fram emot.

Jag hoppas att ni genom våra bilder och texter får en känsla av hur vi har det här i Japan. Ni är alltid välkomna att besöka oss!

Hjärtliga hälsningar
Marianne Elmén
Ordförande SWEA Japan


Om Japan

Körsbärsblomningen i Nacka (SWEA Japan); Foto: PrivatI år (2003) fyller japanavdelningen 15 år. Detta firades den 27:e september. Just nu är vi 43 medlemmar som tillsammans arrangerar allt från matlagning till fadderverksamhet. Med lite bilder har vi tänkt visa er lite av vad som händer under ett år i SWEA Japan.

Vi vill naturligtvis också ”slå ett slag” för ett underbart land. Visste du t.ex att Japan faktiskt är världens tredje skogstätaste land? Här finner du också shintotron och dess nära samband med naturens skiftningar. Vulkaner, tyfoner och jordbävningar påverkar tro och sätt att leva. I Japan firas körsbärsblomningen, varje år lockar den ut japanerna på dryckesfester under miljontals vackert blommande körsbärsträd.

Tokyo är en stad med ungefär 30 miljoner invånare, detta på 1/30 del av Sveriges yta. På 400 år har Tokyo utvecklats från liten fiskeby till världens största stad. ”För att bevara våra traditioner måste vi modernisera landet så mycket vi kan enligt västerländska metoder”, detta menade man under slutet av 1800-talet. Under samma tid som Japan kapade samurajsvansen och började klä sig i hög hatt och kostym. Denna dualistiska hållning till tradition och modernitet lever kvar än idag. Kyoto har t.ex 2000 tempel, shintohelgedomar, gator där geishor och teträdgårdar. Stadsmönstret ligger kvar sedan staden planerades på 700-talet, trots detta är Kyoto en modern stad. Kyoto som tidigare var Japans huvudstad lockar årligen miljoner turister.

Japansk gata (SWEA Japan); Foto: PrivatPå grund av moderniseringen, industrialiseringen och för att få plats med alla människor i Tokyo, flyttade man ut massor med folk på konstgjorda öar i havet, man byggde ner staden 50 meter i marken och konstruerade höghus som är 2000 meter höga. Vid vattnet förlade man industrierna. Tokyo har idag en mycket spännande stadsplanering och arkitekturen liknar inte något annan.

I Tokyo pendlar varje dag miljoner människor med moderna, snabba tåg, tunnelbanor och bussar. Det är lätt att använda de offentliga kommunikationerna för att ta sig mellan två punkter. I Tokyo finner vi också världens största fiskmarknad och ungdomsstaden Harajuku. En söndag i Harajuku utanför Yoyogi park hittar vi allt från ”cospre” – de kända vampyrkopiorna (hundratals tjejer och killar som varje söndag spökar ut sig i de märkligaste munderingar) till mindre kända men entusiastiska rockgrupper.

Människor på gatan (SWEA Japan); Foto: Privat
Människor på gatan (SWEA Japan); Foto: Privat
Människor på gatan (SWEA Japan); Foto: Privat

Japanska är nog det enda språk där man använder fyra olika alfabet. Förutom ett par tusen kinesiska tecken, har japanskan ett skrivspråk som heter hiragana (för alla egna japanska ord) och katakana (för alla låneord). Dessutom har det blivit vanligare att skriva med romaji, vilket är det västerländska alfabet vi är vana vid. Hierarkin har också följt med i språket och japanerna har tre delvis helt olika språk – nivåer, beroende på vem man talar med. Visste du förresten att det finns hela lexikon med onomatopoetiska (ljudhärmande) ord?

読売新聞 東京本社
販売局開発部英字新聞販売課

I det hierarkiska japanska samhället kan man inte se hierarkin tydligare än i sumobrottningen. På den affisch som offentliggör rankingen bland de 800 brottarna varannan månad måste man ha ett kraftigt förstoringsglas för att kunna läsa namnet på de lägst rankade. Dessa kolosser väger upp till 275 kilo, men går ändå ned i spagat!!

Sumo som numera är mer en proffssport än kampsort kan spåras 2000 år tillbaka i tiden, till shintoistiska skörderitualer, och starka kopplingar till shinto finns ännu kvar i många sumoritualer. Träningen är en livsstil
för sumobrottare och pågår det ingen turnering kan man alltid titta på träningspass, en omtyckt och återkommande aktivitet hos SWEA Japan. Innan sumomatchen blåses igång kastar de tävlande salt, stampar i golvet, klappar sig på låren och höjer händerna. Därefter hukar de sig ned inför sin motståndare och anser sig färdiga att börja. Trots kroppsstorleken – det finns inga viktrestriktioner – rör sig sumobrottarna förvånansvärt snabbt och vigt, men matcherna tar oftast bara 10-20 sekunder.


SUMO ur en Sweas perspektiv

Lördagsnöje i estetisk underkant

(Av Vanessa Åsell)

En sumobrottare (SWEA Japan); Foto: PrivatEn historisk dag, det var det verkligen: Första gången jag skulle se en livs levande sumobrottare, och första gången i mitt liv som jag befann mig vid Hachiko klockan 7 på morgonen utan att ha varit ute hela natten.

Men hej och hå, livet är fullt av underliga överraskningar. Vi var en trupp på drygt dussinet som hade tagit oss till vår välkände vovve. Det var definitivt lättare att hitta varann än vad jag är van vid: Vi var helt ensamma, och vi stod och huttrade i januaris minusgrader, men attans, se sumoträning in action, det skulle vi.
När snälla Hattori-san kollat att alla var närvarande tog vi Yamanote Line till Uguisudani, en 20-minuters morgon siesta samt oundviklig ben-grill och väl framme tog vi oss ut i kylan genom North Exit. Rakt fram höger vänster höger höger och på ett hörn låg då sumostallet Musashigawa Beya.

Det var nog kallare inne i genkan än utomhus, och på toan tre grader lägre. Skor togs av, inköpta o-sembei som tack till sumobrottarna lades i en hög, och när dörren sköts åt sidan möttes ett gäng gigantiska sumobrottare, som var och en höll igång med sitt, av förvånade blickar från en hop blåögda nyblivna sumoskådare.

Att de skulle vara SÅ stora, det hade man inte trott. Och då hade ännu inte Musashimaru gjort sitt inträdande. DÅ kände man sig ganska snygg och smal, faktiskt. Tanken är att dessa män, som drömmer om att bli stora, ska äta så mycket som möjligt men ändå hålla kropp, fett och muskler i trim. En omöjlig kombination kan tänkas, men det uppnås genom att äta, sova, träna, sova, träna, om och om igen, tills de når matchvikt.

Man förstod inom kort varför det kallas sumostall: tillplattat jordgolv, vatten i en träbytta, mycket muskler, det sopas, man hör hur de frustar och det hela manar förstås till eftertanke.

Någon flåsade lite lätt efter att ha sprintat över golvets ca 10 meter. En annan stod och slog mot en träpelare. En tredje och en fjärde körde en träningsmatch i mitten. En femte ropade till min syster Agnes att hon inte fick sitta med fotsulorna emot dem. De är väldigt ohövligt, hade Hattori-san varnat.

En rad sumobrottare (SWEA Japan); Foto: Privat
En sumobrottare (SWEA Japan); Foto: Privat

Vår guide för dagen hade också berättat hur ofta de gör sig ohyggligt illa när en stackars handled tar emot ett fall från en si så där 150 kilo. Eller när de tappar balansen och faller ned på de högst betalande åskådarna på prestigefulla turneringar, det har ni nog sett på TV. När de bestämmer sig för att lägga av, klipper av sig tofsen, slutar tävla och blir programledare eller fotomodeller, då är det a och o att de snabbt går ned i vikt för annars orkar inte kroppen länge till.

Se ett gäng sumobrottare på så pass nära håll att man tummar på att leva i celibat resten av livet kanske inte är Svenssons lördagsnöje men att det hör till en Japanvistelse, det vill jag lova.


… mer om Japan

Japanska rituella regler (SWEA Japan); Foto: Privat
I inget annat land finns det väl så många fällor som här. I Japan finns nästintill rituella regler för vilka tofflor man ska ha på sig (gå inte in på toaletten utan att ta på de för ändamålet avsedda och ordentligt utplacerade tofflorna) eller icke ha på sig på olika platser i hemmet, rigorösa regler för vad man ej får göra på det japanska badhuset och klara regler för hur många grader man ska bocka beroende på till vem man bockar. Vilka nudlar ska man sörpla och vilka ska man låta bli, hur betalar man notan och framförallt vem betalar notan?

Det japanska året kretsar kring de fem årstiderna vår, regnperiod, sommar, höst och vinter. Trots att årstiderna är mindre påtagliga än förr, kanske p.g.a. växthuseffekten, är de fortfarande klart urskiljbara och styr många traditionella, jordbruksbaserade högtider. Landet följer två kalendrar: den samtida gregorianska och det gamla kinesiska månåret. Eftersom Japan har två stora religioner, shinto och buddism, finns det dubbelt så många högtider än vad som finns i de flesta andra länder. Dessutom märks vissa kristna högtider av även här, framför allt jul. Årets dagar, veckor och månader är så fullspäckade av högtidstillfällen och helgdagar att ett år snabbt passerar i en färgstark procession av officiella sedvänjor, historiska åminnelser, heliga riter och uppsluppet firande.
En japansk högtid (SWEA Japan); Foto: Privat

Japanskt kontor (SWEA Japan); Foto: Privat

Japanskt kontor

Stenlykta (SWEA Japan); Foto: Privat

Stenlykta

På vattnet (SWEA Japan); Foto: Privat
Försäljning (SWEA Japan); Foto: Privat


Att bestiga Fuji – Utmaning eller dårskap??

(En berättlse av Anna Erikson f.d. SWEA Japan medlem)

På vägen uppför Mount Fuji (SWEA Japan); Foto: PrivatDet finns ett japanskt ordspråk som säger något i stil med att ”Man är dum om man aldrig bestiger Fuji, men man är en dåre om man gör det två gånger…”

Vi, jag och min fästman Fredrik, var sugna på att bestiga detta på avstånd så vackra berg så vi hörde oss för bland vänner och bekanta om hur vi skulle gå till väga. Två svar dominerade:

”Det gör vi aldrig om!” samt att alla hade bestigit Fuji på det traditionella sättet. Det sista gällde inte hur de hade satt den ena foten framför den andra, utan vilken tid de hade gått upp. Innan jag går in på det skall jag dock ge litet basfakta:

  • Fuji är 3776 meter högt
  • Den officiella perioden för att bestiga Fuji är från 1:a juli – 31:a augusti. Då är alla stationerna öppna.
  • Längs med stigen upp finns 10 stycken stationer av vilka nr 6, 7, 8, ”Real 8th” och 8.5 är i form av enklare hus. I dem kan man vila på enklare madrasser i stora vånings-sängar, köpa en varm måltid, vatten, syrgas eller vad man nu kan tänkas behöva. Vissa av dem har också utedass.
  • De flesta tar buss eller bil upp till den 5:e nivån, som ligger på 2305 m och börjar gå därifrån. Den stationen är som en stor parkeringsplats omringad av restauranger och butiker.
  • Enligt de broschyrer som finns om hur man bestiger Fuji tar det ca 5 ½ timme att gå upp till toppen från 5:e stationen. Att gå ned igen skall sedan ta ca 2 ½ timme.

Nu till det ”traditionella sättet”; vad är det? Jo, tydligen är det mest populära att man skall komma upp till toppen i lagom tid för att kunna bevittna soluppgången därifrån. För att göra det börjar de flesta gå från 5:e stationen vid ca 20-tiden och går ett antal timmar upp till den 8:nde stationen. Där sover de över och vaknar (väcks snarare!) sedan vid 02-tiden, för att fortsätta vandringen och komma upp till toppen lagom till soluppgången som är vid 05-tiden. Efter att ha pustat ut och ätit frukost där går de sedan hela vägen ned till 5:e stationen.

Enligt de historier vi hade hört hade våra vänner gjort på just detta sätt, vilket hade inneburit att de hade gått i mörker upp och att det hade varit så många som var på väg upp samtidigt att de hade stått i kö! Det hade tagit närmare 8 än 5 ½ timme att gå upp och de skulle aldrig göra om det…

Det lät inte så lockande så jag och Fredrik beslutade oss för att bestiga Fuji på ett mindre traditionellt sätt; vi skulle gå upp under dagstid och se solnedgången från toppen. På så sätt räknade vi med att slippa gå i otrevligt mörker och stå i kö.

En butik på vägen uppför Fuji (SWEA Japan); Foto: PrivatSagt och gjort, jag begav mig till turist-informationen för att hämta information om hur, när och var. Bokade därefter plats på bussen som skulle gå 08:45 från Shinjuku, lördagen den 31:a augusti (2002). Den blev tyvärr kraftigt försenad så vi kom inte fram till 5:e stationen förrän 12:45, nästan 2 timmar försenade. Vi värmde upp, stretchade, såg oss storögda omkring på all kommers (ingen fågelsång och naturupplevelse här inte!) och började sedan gå. Först är det en bred grusväg, vilken sedan blir smalare och börjar gå i sick-sack uppåt.

Det var inte svårt att gå på grund av vägen, men OJ vad jag kände mig matt i benen! Mycket pinsamt, jag hade sprungit och tränat för att vara i form för detta och så blev jag trött direkt! Trevligt nog berodde det på att jag inte var van vid den tunnare luften, för det kändes mycket bättre efter en halvtimme.

Vi hade tur med vädret, det var runt 20 grader och sol då vi började gå. Inte så mycket folk heller. Ju högre upp vi kom, desto kallare blev det dock. De medtagna underställen var mycket sköna att ta på sig!

På Mount Fuju (SWEA Japan); Foto: PrivatInte var det trångt heller, det var först strax nedanför den 8:de stationen som det blev kö. Mycket beroende på att där var den enda passagen där man var tvungen att klättra litet. Många stannade vid den stationen för att sova där men vi fortsatte. Efter ”The real 8th station” (jo, den heter så!) som ligger på ca 3400 m, kände vi av den tunnare luften och vi gick litet långsammare. Kallt var det också då och blåsigt!

De skjutsade oss till ”Fuji Sengen Shrine”, varifrån stigen upp till toppen egentligen börjar. Därfrån lyckades vi, återigen genom att bli skjutsade av trevliga japaner, ta oss till stationen. Tåget till Shinjuku gick vid 10:30-tiden och 12:30 var vi hemma. Det var inte helt fel med en dusch då!

Som slutsats kan vi säga att vi är så dåraktiga att vi skulle kunna tänka oss att bestiga Fuji igen! Dock skulle vi då dels gå under dagtid igen, dels inte fortsätta hela vägen ned.


Svenska skolan i Tokyo; JA MÅ DEN LEVA …!!!

(Av Helene Morrow)

Körsbärsträd (SWEA Japan); Foto: PrivatSvenska Skolföreningen i Tokyo fyller 20 år

Svenska Skolföreningen i Tokyo inledde sin verksamhet höstterminen 1981. Föreningen har alltså 20 aktiva år på nacken och har för närvarande 35 elever, fördelade på låg-, mellan- och högstadium. Undervisningen äger rum på fredagskvällar i svenska ambassadens lokaler.

Skolföreningen arbetar med utgångspunkt från Skolverketskursplan i svenska att användas vid kompletterande undervisning för svenska elever i utlandet. Syftet med kursplanen är bland annat: “..att ge svenska elever som vistas utomlands möjlighet att bli aktivt två- eller flerspråkiga, där svenska utgör ett av språken. Syftet är även att vidmakthålla och vidareutveckla sådana kunskaper i svenska som underlättar för eleverna att komma tillbaka till Sverige”.

På låg- och mellanstadiet ges eleverna möjlighet att använda svenska språket i samtal, skrivning och läsning av barn och ungdomslitteratur. Läromedlen är de samma som i motsvarande årskurs i Sverige. Dessutom har eleverna tillgång till föreningens eget bok- och videobibliotek. Eleverna får också undervisning om svensk kultur och tradition, främst i anslutning till våra stora högtider. På mellanstadiet ingår också svensk geografi, samhällskunskap och historia i undervisningen.

Högstadieeleverna följer Sofiaskolans i Stockholm kursplan vilket innebär att de arbetar självständigt med uppgifter som de får från Sofiaskolan, t.ex. i form av romanläsning, bokanalyser och uppsatsskrivning. I svenska skolan erbjuds dessa elever handledning.

Det här låter ju bra, men vad tycker eleverna om svenska skolan? Mellanstadiegruppen gick runt och frågade sina kompisar. Har följer ett axplock av svaren:

”Kul att träffa andra svenskar”

”Om jag flyttar hem, kan jag börja gymnasiet”

”Jag tycker om svenska skolan för att jag får läsa för min fröken, – men jag kan inte läsa!”

”Kul att träffa kompisar”

”Svenska skolan är bra när man åker tillbaka till Sverige”


Om våra aktiviteter

SWEA Japan är en aktiv avdelning mycket tack vare vår programgrupp som anordnar ett varierat program med bl.a. utflykter både inom och runtomkring Tokyo. Det kan t.ex. vara ett besök i någon av Tokyos många vackra parker eller museer eller varför inte ett varmt bad i en av Japans många Onsen. Vad sägs om en typisk japansk teceremoni eller ett besök till någon gammal stad från Edoperioden.

Vi brukar också träffas på olika restauranger för att pröva olika nationella rätter. Vi har dessutom flera olika grupper som bl.a. sysslar med matlagning, böcker, bridge golf, m.m. Vi träffas också en gång i månaden hemma hos någon för lite trevligt umgänge över en kopp kaffe.

Vad gör vi då under ett år i SWEA Japan? Under det gångna året har vi haft en massa trevligheter för oss. Vi har tänkt låta våra bilder ge er lite insyn i våra liv …

En härlig trädgård (SWEA Japan); Foto: Privat
Matlagningsklass (SWEA Japan); Foto: Privat

SWEAs japanska matlagningsklass som träffas en gång per
månad och lär sig laga traditionella japanska rätter. Baaa-beee-ku- är populärt i japan.

Japanska matlagningslärare (SWEA Japan); Foto: Privat

Vår japanska matlagningslärare Hattori-san


Recepttips

(Av Helen Ravets)

AGE-WANTAN
(Friterade Raviolis)

Age-wantan (SWEA Japan); Foto: Privat

150 g hackade räkor (evt. 75 g räkor och 75 g griskkött – Buta-Hiki)
Salt + peppar
1 msk hackad purjolök
1 msk ingefärsjuice
1 msk sake
1 msk potatis- eller rismjöl
1 fyrkantigt paket WANTAN (Wantan-No-Kawa)

  • Blanda väl i en skål räkor, ingefärsjuice, salt, peppar, sake, purjolök och potatis-/rismjölet.
  • Tag en fyrkant Wantan i handen och lägg på litet av räk-blandningen. För mycket, och blandningen riskerar att rinna ut då du friterar!
  • Forma en trekant och pensla litet vatten på kanterna för att den skall hålla ihop bättre.
  • Fritera i en stekpanna i 170 grader, tills att ”paketet” är lätt brynt.

Serveras med chili sauce.

Mycket enkelt och gott!


Blandade bilder

Vinterbild från ”Yuki matsuri” (SWEA Japan); Foto: Privat

Vacker vinterbild från ”Yuki matsuri”, vilket betyder snöfestival. Denna hålls tidigt varje år i Sapporo på Hokkaido.

Picnic i Tokyo (SWEA Japan); Foto: Privat

En härlig vårdag i Tokyo. Vi har picnic i praktfull körsbärsblomning.

Picnic i Tokyo (SWEA Japan); Foto: Privat

Samma picnic

En körsbärsblommande park (SWEA Japan); Foto: Privat

SWEA på utflykt i en körsbärsblommande park

SWEA bokklubb (SWEA Japan); Foto: Privat

SWEA bokklubb har möte

SWEAs modevisning (SWEA Japan); Foto: Privat

Också från SWEAs modevisning

SWEAs modevisning (SWEA Japan); Foto: Privat

SWEAs modevisning. Kläderna är skapade av designern Yuya.

Kaffemorgan (SWEA Japan); Foto: Privat

En av våra populära kaffemornar

Kaffemorgan (SWEA Japan); Foto: Privat

En annan bild från en av våra kaffemornar

Bilder från vårt 15-årsjubileum!

SWEA Japans 15-årsjubileum (SWEA Japan); Foto: Privat

Tal på SWEA Japans 15-årsjubileum

SWEA Japans 15-årsjubileum (SWEA Japan); Foto: Privat

Dans på SWEA Japans 15-årsjubileum

SWEA Japans 15-årsjubileum (SWEA Japan); Foto: Privat

”Titta!” (på SWEA Japans 15-årsjubileum)


SWEA på besök i en Japansk skola

SWEAs skolbesök i en låg- och mellanstadieskola i Tama Plaza i Yokohama.

Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat
Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat

Som bilderna antyder ser du att de bytte om för att gå och hämta mat, ca 6-7 elever per klass , som sedan gick ner till köket iförda denna mundering för att hämta upp mat och tallrikar till sin klass. Maten äts i klassrummen som är ungefär lika stora som i Sverige , men kan husera upp till 40 elever. I de klasser vi besökte var de inte mer än 32 …

Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat
Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat
Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat

Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat

På ryggstöden till stolarna hänger ett slags påsar som innehåller jordbävningshuvor att ta på sig innan de kryper under bänkarna om det skulle bli en jordbävning.

På en japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat

Läraryrket har liksom i Sverige sjunkit i status, men det var trots det inte så svårt att rekrytera nya lärare eftersom de får en relativt trygg anställning … Statens kaka är liten men torr …

Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat
Barnen var sannerligen inte ”buskablyga” utan visade gärna upp sig, särskilt pojkarna och ljudnivån blev snabbt hög … Här var det inte särskilt militärisk disciplin , som vi kanske hade förväntat oss. Vi möttes av glada och busiga barn.
Besök i en Japansk skola (SWEA Japan); Foto: Privat


SWEA Japans styrelse som träffas regelbundet hemma hos någon av medlemmarna

Styrelsen 2003 (SWEA Japan); Foto: Privat

Ännu en gång, hjärtligt välkomna till vårt spännande land!

//SWEA JAPAN


Bilder som saknas
http://sweaarkivet.org/swea_web/images/Banners/Month/Japan/image026.jpg