Network Menu

Utdrag ur veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai

Barnhemmet ( veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)Volontärerna Sussi och Hans har sedan i våras sänt 16 ”veckobrev” om barnhemmet i Thailand.

Detta är ett utdrag ur de flesta av dessa brev.

Sammanställt av Eva-Gitta Nabih, SWEA Boston


17 – 26 mars 2005

De här tio dagarna har bestått av mycket besök av folk som vill hjälpa till på ett eller annat sätt. Distriktssköterskan från Ta Pla Muy besökte barnhemmet och blev nöjd med det hon fick se, och det hon fick berättat för sig. Det bestämdes att Gae, den unga mamman, och Big, hennes son på ett år, skulle hämtas någon gång under den kommande veckan. När vi hämtade Gaes saker hos hennes svärmor, grät de gamla damerna i huset. Där satt de värdigt och log och vände sedan bort ansiktet så ingen skulle se deras tårar. Usch vad det gör ont att se sånt. Gae verkar mycket gladare bara efter några dagar på barnhemmet. Hon och hennes lilla charmtroll Big har funnit sig väl tillrätta.

Många fattiga barn i området kring barnhemmet har sommarlov nu, och Narin har bestämt att vi ska ha ”dagis” för dem. Detta beroende på att deras föräldrar arbetar och inte har någon som helst möjlighet att ta hand om sina små. I takt med att de ”riktiga” barnen kommer hit så får vi tyvärr minska ner på detta.

Kort presentation av dem som är inblandade i barnhemmet:

  • Maria Florén och hennes man Narin Florén, som grundade barnhemmet
  • Nang, syster till Narin, ansvarig för barnhemmets drift
  • Toy, syster till Narin, delaktig i den dagliga skötseln av hemmet
  • Phew, Nangs dotter
  • Emma, 21 år, Ingela, 45 år, och Sofia, 29 år, är volontärer.
Distriktskoterskan ( veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Distriktssköterskan Dii med stab på besök på barnhemmet.

Lunch (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Lunch på Merlin. Narin, Dan och Hans smälter maten.

Nok, Ann (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Nok och Ann i sina skoluniformer

Prooj, Gae och lilla Big (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Charmiga Prooj, Gae och lilla Big.

Dagisbarn (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Några av våra “dagisbarn”.

Lunch för dagisbarn (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Lunch för våra “dagisbarn”.

Nikoj och Sam (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Nikoj och Sam (längst fram) ska bo på barnhemmet med mor och far.

Barnens läkare Teddy (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Besök av barnens läkare Teddy och hans mor, far och syskon.

17 mars – 3 april

Veckan som gått har bestått av lite rädsla och mycket glädje. Alla som är här är ju på något sätt drabbade eller påverkade av tsunamin så när vi fick höra om jordbävningen i lördags kväll så samlades vi på barnhemmet. Dels för att vi har internetuppkoppling där och dels för att Nang och Piew har TV. Men kanske allra mest för att söka tröst hos varandra och försöka ge våra boende lite trygghet. Kvällen blev natt och efterhand lugn.

De unga familjerna som bor hos oss ska få hjälp till självhjälp. Nat och Lek har blivit erbjudna jobb hos Narin som snickare och två familjer ska vi hjälpa genom att köpa var sin fabrikssymaskin till så att de kan sy upp kläder på beställning från skräddare. Symaskinerna får de sedan avbetala i en takt som fungerar för dem. Tanken är att de i sin egen takt ska få ta sig tillbaka till livet och få hjälp att börja om. Hela tanken med familjebarnhemmet är ju att vi ska hjälpa alla som bor här utifrån deras egna förutsättningar att kunna lämna hemmet som självförsörjande, självständiga människor.

Våra lektioner i engelska och svenska har fått större genomslagskraft bland områdets barn och ungdomar än vi hade väntat oss. Så nu ska vi lägga upp ett schema med engelska i två steg för barn som är 5 år och uppåt, och språklära genom lek för de under fem år.

Brigette Delay från Unicef var på besök och vi presenterade tankarna om barnhemmet och fick hennes gillande, vilket känns bra. Hon sa också att hon ska sätta oss i kontakt med Rädda Barnen som kan ge oss lite praktiska råd kring drivandet av barnhem.

3 april – 10 april

Intresset för lektioner i svenska och engelska tog oss på sängen. Vi har nu drygt 90 barn och tonåringar som anmält sitt intresse, vilket ställde högre krav på ordning och reda, tester och uppdelning. Lektionerna kommer att pågå under hela sommarlovet, sen får vi se hur vi fortsätter.

Våra nya volontärer Malin och Karin har kommit. I övrigt har veckan varit lugn. Man känner redan av Songkran, thailändarnas nyår och deras viktigaste festhögtid, som ska firas i veckan som kommer.

Kort presentation av några av barnen:

  • Lék, 11 år, klok och hjälpsam med stort hjärta och stor kunskapstörst. På kvällarna sitter han ofta med Ingela när hon läser och vill veta vad olika svenska ord betyder.
  • Big, 1 år, som går sin egen väg. Ibland önskar man att han vore kopplad! Hans mamma Gae är mycket lyckligare och mer kontaktsökande. Hon har visat bild på sin avlidne man för Ingela och Sussi.
  • Samman, 7 år, är en linslus, en liten spjuver med en räv bakom varje öra. Samman har mycket känslor och är ömsom jätteglad och ömsom jättearg. Ingela har till slut lyckats att få honom att koncentrerat sitta ner länge och måla, vilket resulterat i flera jättefina målningar.
  • Nikoi, 9 år, är Sammans storasyster. En liten solstråle som älskar barbiedockor, hon flätar och kammar dockans hår lääänge.
  • Kae, 14 år, är Sammans och Nikois storebror. Han verkar yngre än sina 14 år men det kanske beror på bristande skolgång och att de levt fattigt (eller så är han yngre och vi har missförstått, sånt händer)
  • Praeo, 5 år, ett litet charmtroll som gillar att titta en stint i ögonen. Hon älskar att bli buren och kramas.

11 april – 5 maj

Bee (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Bee

En och en halv vecka i Sverige för oss, fyra veckor utan veckobrev, och det har hänt så mycket att vi inte vet hur vi ska börja. Det började flytta in helt ensamma barn på barnhemmet, några från Mai Khao, och två genom Thalangs sjukhus som ville ha hjälp. TV-journalisten Jens Lind har tillbringat ett och ett halvt dygn med oss på barnhemmet. Vi har haft besök från My Travels Pilotförening, Mancephan Aswarangoon (fru till Phukets guvernör Udomsak) och Jamchai Boonlam (fru till Thalangs Amphoe-chef, Berit och Kenneth Radencrantz från SWEA, Lennart och Liz Hamark från SKUT i Bangkok och Jessica från Reseindustrins Barnfond.

Innan vi for till Sverige upplevde vi Songkran. Barnhemmet fyllde två pick-uper med glada barn, volontärer och massor med vatten och sedan bar det av runt hela Phuket. Vi var dyngsura från kl. 11 till kl. 18.00 då vi snabbt bytte om för vår resa.

Den här veckan har även bestått av planering inför barnens skolstart nästa vecka. Det är mycket administration i Thailand, de älskar papper och stämplar. Det ska dessutom införskaffas skoluniformer, skolböcker m.m. till barnen. Tack och lov för Toy och Piew!

När skolan har börjat är det tänkt att vi volontärer ska ut på skolorna och hålla undervisning i engelska. Undervisningen i svenska ska vi även i fortsättningen ha på barnhemmet men efter skoltid. Hoppas barnen orkar bara!

Även vi ska gå i ”skolan”. Vi har anmält oss till en 5-dagars utbildning för fältarbetande socialarbetare som jobbar för föräldralösa och behövande barn. En utbildning som Unicef håller uppe i Khao Lak. Det ser matnyttigt ut och är gratis.

Hopprep (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Hjäälp! Vi har träningsvärk i armarna – senaste “flugan” på barnhemmet är hopprep.

Jessica från Reseindustrins Barnfond (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Jessica från Reseindustrins Barnfond med familj på besök. Maria passar på att träna…..

Lunch med Guvenörens och Amphoe-chefens fru.

Lunch med Guvenörens och Amphoe-chefens fru.

Maen, Mioo och Ae (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Maen, Mioo och Ae har lydigt ställt upp sig för ett foto.

Dung konstruerar koncentrerat (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Dung konstruerar koncentrerat.

Jens Lind och några av barnhemmets linslusar.

Jens Lind och några av barnhemmets linslusar.

Besökare från SWEA och SKUT

Berit och Kenneth Radencrantz från SWEA och Lennart och Liz Hamark från SKUT i Bangkok.

Avslut (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Avslutar med farliga barn i väntan på att få göra livet dyngsurt för sin omgivning.

6 maj – 17 maj

Nu händer det så mycket på barnhemmet att vi knappt själva hänger med. Det har kommit många nya barn. Det har varit skolstart och sjukdomsfall. Men mest av allt vill vi i detta brev hylla alla våra fantastiskt härliga starka ungar! Vi önskar att ni alla hade möjlighet att få uppleva all den glädje, all den kärlek och all den styrka våra älskade ungar besitter. Om dessa barn – alla på ett eller annat sätt drabbade av livet – kan visa så mycket glädje och ge så mycket kärlek, så vore det väl sjutton om man inte ska klara av det själv. Vi har mycket att lära.

Vi börjar sakta men säkert lära oss mer och mer om hur Thailand fungerar. Så om barnens bakgrundshistoria ändrar sig så är det helt enkelt för att vi med tiden får in mer och mer information om dem. Bakgrunden ”jobbar” vi oss till efter vi har tagit emot barnen. På så sätt kommer vi kunna agera utifrån barnets bästa i alla lägen.

Det är nämligen inte helt ovanligt att den första historien vi får presenterad för oss är den barnets anhöriga eller myndigheten ”tror” vi vill höra för att barnen ska tas emot. Vi tar naturligtvis emot alla barn som vi tror behöver hjälp, men kommer sedan fortsätta gräva i deras bakgrund för att få fram hela sanningen. Något som även Unicef har uppmanat oss att göra.

Dung har blivit sjuk och vi fick snabbt ta honom till Thalangs sjukhus, där blodprov visade att han har malaria. Hela hans familj har nu varit på sjukhuset på observation, hans syster har också drabbats. Alla barn, anställda och volontärer har nu fått ta blodprov för att kontrollera Dengu-feber och hälsotillstånden i största allmänhet. Vi har fått svar att alla vi andra mår bra.

18 maj – 23 maj

Vi har badat, och badat igen. Dung mår mycket bättre och det känns som våra nya rutiner fungerar väldigt bra. Dessutom har det flyttat in två nya barn med sin mamma och vi har fått tillskott med ny, nödvändig personal för att klara av alla helt ensamma barn. Vi har haft vårt första möte med Unicef och andra hjälporganisationer uppe i Khao Lak.

Meos mamma Meao (!) har fått anställning som kock och Toys man Ponn är nu vår skolbusschaufför och ”vaktmästare”. Två nya pojkar kom med sin mamma, som ville lämna dem på barnhemmet då hon skulle fara till Bangkok för att jobba. Vi erbjöd henne i stället att bli städerska här och ta hand om barn som blir ledsna på nätterna, eller blir sjuka.

Vi har varit på vårt första möte med Unicef, Rädda Barnen och andra hjälporganisationer i området. Alla var rörande överens om att det var bra att mötas och att vi därför ska ha möten löpande var 6:e vecka. Meningen är att även representanter från de sociala myndigheterna kommer att närvara fortsättningsvis. Det känns väldigt bra då det ger oss en möljlighet att få en mer övergripande bild av situationen för de drabbade.

När de i onsdags kom till barnhemmet och sprutade mot Dengue-flugor kunde vi inte vara på hemmet under några timmar. Vi åkte därför iväg med alla barnen och badade i svenskbyns stora pool. Barnen tyckte att det var helt fantastiskt roligt. Eftersom det var ledigt från skolan idag så lastade vi skolbussen med alla barn, volontärer och anställda samt en massa god mat och åkte till Nai Yang Beach. Det blev en fullständig succé. Vi ska försöka lära alla barnen att simma.

Vio vill tacka Malin och Emma för allt fint de har gjort för barnen och barnhemmet under sin vistelse här. Nu bär det dessvärre (för oss som är kvar) av till Sverige för dem båda. De har varit med från start och hjälpt oss dit vi är nu.

31 maj – 7 juni

Dinosaur (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)(Detta veckobrev är skrivet av volontärerna Liza från Stockholm och Ulrika från England.)

Barnhemmet ser ut precis som på bild. Det är i våra mått väldigt enkelt men rent och funktionellt. Då kapaciteten är för 100 barn men endast 32 (senast vi räknade) hittills har flyttat in har de lyxen att inte bo för trångt. Tonårspojkarna Maen och Vaen har eget rum, liksom 15-åriga Mew som delar rum med lilla Ae, som kommer från samma by. Under tiden sker det konstanta förbättringar: köket får plastmatta, det grävs nya diken för avrinning (mitt i Ulrikas sandlådeprojekt!) och kycklingen i maten får fler filébitar och mindre ben. Vår bekväma svenska respektive engelska vardag känns snabbt väldigt avlägsen.

Samma dag som vi kommer anländer nya barn ifrån nordöstra Thailand. Vi har fått höra att åtta fattiga barn, vissa föräldralösa, är på väg … eller antagligen är på väg … eller kanske kommer någon annan dag … eller inte alls. När den rangliga pick-upen kör in på barnhemmet väller det ut en salig röra av barn, vuxna och ”bagage” väl packat i svarta begagnade plastsäckar. Helt plötsligt är det nio barn och en massa vuxna vars relation till barnen aldrig riktigt klaras ut. De ”gamla” volontörerna är inte förvånade utan rycker på axlarna och förklarar att ovisshet och oklarheter är en del av deras vardag. Ett gäng mammor (och vissa som beskriver sig som ”nästan” mammor) har suttit och skumpat på flaket med sina barn under flera dagar. Nu ska det redas ut vem som ska stanna för att säkra barnens trygghet. Till slut bestäms att två kvinnor ska dela på en tjänst, och en lön värd knappt 800 kr i månaden. Det är fascinerande att observera hur de nya barnen finner sig till rätta i den större gruppen och skapar trygghet för varandra. I allt barnen gör är det en självklarhet att de stora hjälper de små och att de ”gamla” barnen hjälper de nya.

För de engelska lektioner vi ger i skolorna har vi nu gjort en ”läroplan” på ett nu ganska skrynkligt A4. Våra försök till ”Head, shoulders, knees and toes” kanske kan ses som lite överkurs. Ganska snart förstår vi dock att egentligen behövs vi inte alls, barnen talar perfekt engelska! De repeterar ALLT vad vi säger, inklusive ”I am Liza”, ”Please say…” och ”Very good”. Det är en glädje att se hur glada och stolta ”våra” barn är när vi kommer till skolan. Vi är deras faranger (utlänningar)!

Tanken att hålla i engelskundervisningen är att ge barnhemmet bättre status i det lokala samhället samt att få barnen att vinna respekt av sina skolkamrater.

Efter skolan består vårt ”jobb” av lek, lek och mera lek. Vi introducerar barnen till organiserade lekar, varianter på våra midsommarlekar. Vi hoppar säck (i plastsäckar där svenska skänkta kläder skickats), vi har sked och ägg-race (där thailändska snäckor får representera svenska ägg), och vi snurrar-fem-varv-med-pannan-på-pinne-i-marken (det behövs ingen Pripps Blå för att få barnen att vingla över mållinjen). Vilket engagemang och entusiasm! Vi skulle vilja se våra tävlingsorienterade barn därhemma vara med i en tävling som aldrig tar slut och där det inte finns någon vinnare.

När barnen läser läxor har vi en egen regnsyssla: vem-kan sortera-flest-kartonger-på-lagret. Vi sorterar leksakstroll, klistermärken, kramdjur, Barbieväskor, pussel, bollar, engångstatueringar och glittriga plastsmycken som vi packade i samma kartonger i Stockholm för några månader sedan. Vi hittar foto som Frida, 4 år, lagt ner i sin lego-låda. Och ett kort där en flicka ritat blå-gula ballonger och svenska flaggor, signerat Madeleine. Ni där hemma ska veta att varje klädesplagg, leksak och krona kommer fram och gör skillnad!

Under veckan kommer barnhemmets ”hus-munk” att i en ceremoni välsigna marken där det nya andehuset ska byggas. De första spadtagen tas i hällande regn med en munk i knallorange klädsel och rosa paraply. Andehuset ska vara en minnesplats där anhöriga svenskar kan hedra sina familjemedlemmar och få en lugn stund.

Midsommarövningar (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Vi övar inför midsommar med konstiga svenska lekar – Jaen och Nico

Crocodile show (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Vår egen ’Crocodile show’

Engelska undervisning (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Engelska ”undervisning” – ’Huvud, skuldror, knä och tå’ med lokal touch

Noon och Ulrika (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Det blev lite för mycket av det goda för de minsta – Noon och Ulrika

Så mycket regn (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Vi har aldrig sett så mycket regn!!! Kanske inte vår ”hus-munk” heller….

Barnen älskar att rita (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Barnen älskar att rita – sen blir det konstutställning

Vaen och Don (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Stora barn leker med små, gamla barn med nya – Vaen och Don

Saman (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Vår teaterapa Saman är också en mästare på fusk

16 juni – 23 juni

Engelsklektionerna ute på skolorna går bättre och bättre ju ”varmare i kläderna” vi blir och alla skolor är otroligt tacksamma för att vi kommer till dem. Det gör det verkligen värt varenda liten fjäril i magen man kan ha inför mötet med en ny klass. Engelskundervisningen är dessutom ett bra sätt för oss att få lite koll på hur ”våra” barn klarar sig i skolan.

Med största sannolikhet kommer vi dessutom, tack vare Ringar på Vattnet, att kunna hjälpa Muang Mai skolan med två nya lärartjänster. Dessa lärare anställs av skolan men barnhemmet betalar ut deras löner. Toy kom på den eminenta idén att det ska ingå läxläsning på barnhemmet i deras tjänst. Många av våra barn har ju inte haft möjlighet att gå i skolan tidigare så många ligger efter och behöver extra hjälp.

I lördags kom Kia till oss. Så nu har barnen Sofia och Nathalie henne att gulla, leka och busa med. Vi badade både i lördags och söndags, vid poolen och vid Nai Yang Beach. Och så har vi börjat öva medsommarsånger, och gjort översättningar till thai. Gåb lék, lék, Gåb lék, lek sanud puud (små grodorna, små grodorna är roliga att se).

24 juni – 1 juli

Midsommarstång (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Midsommarstång

Midsommar blev precis så fantastiskt som vi hade hoppats. Vi hade berättat för barnen vad det innebar. Fest hela dagen! Förväntningarna och viljan att hjälpa till och planera var stor. Det gjordes en enormt fin portal vid entrén i form av palmblad och ballonger. Hela lekrummet fylldes med ballonger och annan utsmyckning. Discoanläggning levererades för kvällens ”dans på logen”. Vår vackra midsommarstång smyckades med stor frenesi. Thailändare älskar ”sanuk” (att ha roligt). Ingenting kan vara jobbigt när det vankas fest! Våra ansträngningar att översätta svenska sånger till thailändska togs emot med stor glädje och mycket skratt.

Lisa och Johan från Mitt i Hjärtat och Patrik från Happy Child fick en lyckad start på sin vistelse här med oss, lagom till dansen på logen. Patrik var på barnhemmet så myckert han kunde under sin vistelse här. Han har tidigare lyckats samla in ca 70.000 SEK till Happy Child och barnhemmet genom en fotoutställning med sina New York-bilder.

På söndagen kom Bridget Delay från Unicef för att jobba med oss i två dagar. Vi började tillsammans med henne att göra research på alla barnen. Vi ska utifrån det vi har fått reda på i mötet söka vidare i barnens bakgrund spå att vi kan hjälpa respektive barn på absolut bästa sätt.

Första dagen satt vi med Bridget, Toy och Piew för att reda ut exakt vad vi i nuläget vet och vad vi i framtiden måste ta reda på. Det blev en tung dag. Dels för att det tar tid att gå igenom trettiofyra barn men framför allt för att man inser hur drabbade dessa barn är på olika sätt. Sussi grät i bilen hem till Maria och Narin när hon åkte dit för att berätta om mötet. Samtidigt blev vi ännu mera övertygade om att det vi gör är rätt. Det innebär inte nödvändigtvis att de ska stanna hos oss – tvärtom. Det finaste vi kan ge dem är att kämpa för att de ska få en så normal uppväxt de kan. Att se till att de håller kontakt med de släktingar de har och inte tappar sin historia. Eller att de som ingen historia har får en med nya släktingar. Det absolut värsta som kan hända är att de en vacker dag står helt ensamma.

Midsommarentre (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Vår vackra midsommarentrée

Lunchdags (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Lunchdags. Noj, Mioo och Prai tar för sig.

Killmys med gitarr (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Killmys med gitarr efter dansen.

Pannkakor (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Världens bästa “mattant” bjuder på pannkakor!

Karaoke (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

När det är dags för karaoke äger Mioo micken.

Midsommar regn (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Och så lite mer svensk midsommartradition – regn.

Tävlingar i mörkret (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Det går att ha tävlingar i mörkret. Det är svårare att föreviga dem.

Patrik (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Patrik har blivit uppbjuden av Baituy.

Knattar på disco (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Knattar på disco. Kip, Nook, Non och Owen äter godis och dansar.

Sofia och Mioo (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Sofia och Mioo “rockar” loss.

Tomas har gjort sig midsommarfin (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Tomas har gjort sig midsommarfin.

Johan i “pardans” (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Det är tungt att vara poppis. Johan i “pardans” med Kip och Nikoa.

Discobrudar (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Discobrudarna Kukkik och Baituy

Piew och Don (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Piew och Don shakar loss.

Söndag igen (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Och så blev det söndag och allvar igen. Bridget ledsagar oss i början av vårt jobb med barnens bakgrund.

Andehuset har fått tak (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Avslutningsvis. Andehuset har fått tak.

10 juli – 24 juli

Unicefs utbildning började den 14 juli och slutade den 20 juli. En lång, intensiv och väldigt matnyttig kurs. Det var Toy, Piew och vi som åkte upp. Utbildningen leddes av Joan Duncan, amerikansk professor i psykologi. Och hon visste verkligen vad hon pratade om då hon har jobbat med barn i krissituationer på alla möjliga platser, som Rwanda och Bosnien, för att nämna två.

Med oss hem har vi nu fått praktiska och enkla ”redskap” för att prata med barn så vi får höra deras syn på sin situation, utan att vi riskerar att skada dem. Då vi i stort sett var de enda ”farangerna” lärde vis oss dessutom mycket om Thailand genom att lyssna på thailändarna lära hur de tycker och tänker. Joan Duncan kommer att stötta oss på lång sikt som en typ av mentor.

Unicef är emot barnhem som något annat än det absoluta sista alternativet, men är för oss eftersom vi inte är ett barnhem i traditionell bemärkelse (institution). De har förstått att vi vill låta barnen som bor hos oss integrera med det vanliga samhället. Att de t ex får i skolorna i området och får ta kompisar ”hem” precis som barn som bor med sin riktiga familj gör. De är för oss då vi hela tiden jobbar för att inte separera barn från släktingar, och eftersom vi i största möjliga mån vill att någon släkting flytter med dem hit (när det finns en släkting). Under tiden barnen är här hos oss, oavsett om det är en månad eller 10 år, ska vi arbeta för att ge dem så mycket styrka och tilltro till livet som vi bara kan.

Vi fick besök av familjen Edfeldt som är här på semester och samtidigt har passat på att hjälpa oss en hel del. De har bl a inhandlat byråer till barnens rum, simglasögon till badandet och en massa annat bra. De funderar dessutom på att gå simlärarutbildning när de kommer tillbaks till Sverige så att de kan vara med och lära barnen simma nästa gång de kommer hit på semester.

25 juli – 14 augusti

Vi väntar fortfarande på Containers… trots att Poa har lagt ner hur mycket jobb som helst att få hit den är den kvar hos tullen i Bangkok. Vi har hamnat mitt i den thailändska byråkratin.

Livet har börjat ordna sig för några av barnen och deras föräldrar och några har nu flyttat ut, det känns härligt att de kan återgå till sina vanliga liv. Fast vi kommer att sakna dem såklart.

I fredags fyllde Drottning Sirikit 72 år. Thailändarna älskar sitt kungahus, så det firades med besked. Drottningens födelsedag är en helgdag och den dag då man firar ”mors dag” här i Thailand. I torsdags åkte Sussi till de minsta barnens skola där det hölls en ceremoni, hon fick vara ”stand-in mamma” för Don och Nun. Ceremonin består väldigt ofta av att någon thailändare står och pratar väldigt länge i en mikrofon. Som farang förstår man inte mycket (hur hårt man än pluggar thai hemma på kammaren). Sedan händer det plötsligt en massa saker och sen är det över. I det här fallet skulle alla mammor komma fram på scen i omgångar och deras barn skulle gå fram och ge dem en blomma. Toy var på liknande ceremonier i andra skolor.

På kvällen var vi på en annan ceremoni med några av de större barnen. Det pratades mycket i mikrofonen, men det var en mysig eftermiddag som slutade med ett fantastiskt fyrverkeri. Bäst av allt var när ceremonin var över så fick alla gå och hämta sin symboliska present igen, så att man kan lämna över den igen nästa år. Det kan man kalla återvinning.

15 augusti – 24 augusti

Swimming (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Swimming

Containern har äntligen anlänt! Tolken på svenska konsulatet hjälpte oss. Ett tag såg det väldigt svart ut, men så plötsligt lossnade allt och det gick med en väldig fart, nästan för fort. Vi fick höra att containers skulle levereras på natten mellan lördag och söndag, så vi klev upp glada i hågen i vetskap om att vi skulle få åka ner och packa ur containern. Men icke sa Nicke! Den var redan urplockad. Den hade kommit till barnhemmet redan kl. 06.30 och våra effektiva kollegor Piew och Kobb samt en massa av barnen hade plockat ur den på en halvtimme.

Det är en fröjd att se alla barnen när de cyklar omkring på alla cyklar. Att se lilla Don och Nun jobba hårt med den lilla plasttraktorn med att fylla på sand, åka en liten bit och sedan hälla ut sanden. Det är febril aktivitet här på eftermiddagarna. Planeringen är redan igångsatt för utomhuslekplatsen. I tisdags eftermiddag hade vi en traktor här som effektivt jämnade ut marken där lekplatsen ska vara. Lite väl effektivt, traktorn lyckades få med sig vattenledningen från brunnen, så under några timmar hade vi inget rinnande vatten! Men vår hjälte Ponn fixade röret på någon timme.

I måndags började lilla Beem sitt nya liv som ”dagisbarn” hos oss. Lillebror får stanna hemma ett tag till, han vill inte. Men Beem vill och hon trivs som fisken i vattnet. Hennes mormor (farmor?) har berättat att hon väntar ivrigt på att skolbussen ska komma och hämta henne. Vi hoppas att detta lilla ska hjälpa hennes familj att komma på fötter igen.

Våra nya volontärer Sanna och Johanna kom i onsdags, två härliga tjejer som redan har bott in sig och blivit kompis med alla barnen. Barn som hoppar i deras sängar, fotograferar med deras kamera – eller raderar minnet på deras telefoner. Snart kommer deras vän Emma också.

Mindre roligt är att Kia åkte hem igår. Kia som har varit en otrolig klippa och fått dra ett tungt lass i och med att hon blev ensam volontär här under en period. Hon har gjort ett fantastiskt jobb och vi hoppas att hon kan komma tillbaka. Hon avslutade sin vistelse här som TV-stjärna. The Nation, ett mediabolag som bl a producerar dokumentärer för Star Alliance*), har varit här i veckan. De ska producera en dokumentär om barnhemmet som ska visas på flyg till Thailand. De ska komma hit igen för fortsatt dokumentation, så nu är det bara att hålla tummarna för att det blir något av det hela också. För barnhemmet vore det fantastiskt.

*) samarbetsgrupp av flygbolag med bl a SAS och Lufthansa

Cyklar (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Containern kom och tömdes. Mycket cyklar blev det!

Hans och Narin (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Hans och Narin försöker tyda ritningarna över lekplatsen under uppsikt av barnen. Planeringen är i full gång.

Opar och Beem (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Lilla Opar med sin nya kompis söta Beem. Vårt första “dagisbarn”.

Sanna och Johanna (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Självporträtt av våra nya stjärnor Sanna och Johanna.

Play Doh (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Pyssel på söndagsförmiddagen. Play Do i massa glada färger. Slutade med Play Do i en färg – grå….

Producent, ljudkille och kameraman (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Producent, ljudkille och kameraman från the Nation. Vi håller tummarna att de blir nöjda med oss.

Kia (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Vi kommer sakna vår söta Kia. Här mitt i en engelsklektion.

Andehuset, fort. (veckobrev från Barnhemmet i Muang Mai)

Andehuset har blivit med elefanter. De betyder tur och lycka. Kia i färd med att övertyga vår lilla valp om att de inte är farliga.

25 augusti – 1 september

Det har varit en lugn vecka. Emma har kommit och Sussis mamma Ulla-Britt är på besök.

Kobb, Peiw, Tae och alla barnen har jobbat mycket med att planera vackra blommor så vår gård blir bara vackrare och vackrare. Förberedelserna för lekplatsen är i full gång.

Bygget av Andehuset står dessvärre stilla för tillfället på grund av att vi har fått fel tegelplattor till taket och väntar på rätt tegelplattor. Hur Andehuset byggs är lika viktigt som att det byggs, om vi har förstått allt rätt. Så det får inte fuskas.

Vår vardag lunkar med andra ord på i en rätt behaglig och skön takt.

Vardagssköna hälsningar,

Sussi och Hans